I särklass sämst

Skrivet av Anonym blogg on januari 29, 2012 - 4:00 e m

Ok, så här är det.

Jag är ogammal, ofet, odum, oointelligent o.s.v. Alltså en bra människa med goda egenskaper. Anledningen till att jag väljer att nämna en negativ egenskap och sen kör en Norrlänning och sätter ”o” framför när jag ska beskriva mig själv är för att jag också är väldigt ödmjuk och jag tycker det låter lite mer ödmjukt att säga ”ogammal och oful” i stället för ”ung och snygg”. Det blir dock lite konstigt när man ska köra en Norrlänning på ett ord som börjar med o, typ ointelligen eller osympatisk.

Nu till sak.

Jag fick stans bästa brud på sent 90-tal, vi gifte oss, köpte hus och hon blev snabbt med barn, vi låg mycket ;)
Ja, innan hon blev med barn så låg vi otroligt mycket, överallt och hur och när som helst. Hon var bäst och hon tyckte att jag var bäst. Hon tjatade om att min dick borde avgjutas och massproduceras så att alla världens kvinnor fick ta del av den perfekta skapelsen. Jag kunde vakna mitt i natten av att hon låg och kelade med den, hon låg nära och andades på den och kysste lite och rätt som det var så låg vi igen.

Så hon blev till sist gravid. Jag tror det var efter en underbar åktur på en hård säng i ett Hostel i Skottland, året var 1999 och det var både början och slutet. Det var början på vårt gemensamma vuxenliv som vi delat sedan dess men det var slutet på vårt sexliv. Vi har iofs fått 3 barn till sedan dess men det är ”one shot one kill” som gällt, som i filmen Sniper ni vet.
Sist vi låg blev hon gravid med vårt fjärde barn och det blev en liten tjej som nu har lärt sig gå, så länge sen var det, förstår ni???
Det ligget var det enda ligg 2009 och vi låg en gång i oktober 2008 också men innan dess minns jag inte när det var riktigt.

Jag har försökt intala mig att hon nog har fysiska problem eller att hon skäms för något. Kanske tycker hon att hon är ful där nere eller så har hon massiva flytningar, vad vet jag. Det kan ju såklart vara så att hon är helt okåt också, generellt eller bara på mig, ingen aning. Generellt hoppas jag i så fall. Men kan det vara så att en kvinna i 30-årsåldern aldrig vill ligga? Det borde väl rinna till ibland?
Det är heller inte så att jag bara blir utan ligg, jag är helt utan sex i alla former. Ingen oralsex, inga smekningar, hon sover med massa kläder på sig, BH, tröja, trosor och mysbyxor och försöker jag komma innanför något plagg så bara hon ålar sig undan och är jävligt tydlig med att jag bör ge upp omedelbart.
Jag sa till henne häromdan att jag piercade ollat för ett och ett halvt år sen, hon trodde mig inte men jag såg att hon blev osäker på om jag talade sanning eller inte, haha, så jävla sunkigt! Jag skulle kunna gjort det och hon hade inte märkt det. TRAGISKT!

Så vad faan tar jag mig till? Jag är kåt så det räcker och blir över. Skulle kunna donera hälften av min kåthet till henne så skulle vi ligga 3 gånger om dan, så kåt är jag. Jag tror inte på reinkarnation så det är det här livet som erbjuds, sen blir man jord. Jag vill inte leva resten av mitt enda liv utan sex men jag älskar min fru och mina barn och det känns jävligt lågt att börja snacka separation pga ett obefintligt sexliv. Jag tror dock att de flesta hade gett upp vid det här laget.

Hon älskar mig, det tvivlar jag inte på. Hon säger det med inlevelse flera gånger varje dag och hon är alltid så snäll mot mig.

Vad har jag för alternativ?
Jag har sagt till henne att hon borde kolla med en doktor om hon har problem med nåt. Tror inte hon gjort det och tror inte hon tänker göra det. Jag har ingen lust att sätta mig hos nån rådgivare och låta tragisk heller. Otrogen vore jävligt skönt att va men jag skulle inte palla det psykiskt. I så fall skulle jag berätta det för henne innan. Jag vill ligga, du vill inte, min snygga jobbarkompis vill. Ska jag ligga med henne eller vill du ändra dig? För jag tänker ligga innan snön faller så det är upp till dig.
Kan man säga så?

Det finns ju dockor man kan köpa som ser ut som riktiga tjejer, en sån kanske skulle kunna få ligga med oss i vår säng. Men de är dyra som svin och ungarna skulle nog undra varför jag har en full size porrdocka i sängen.

Kom med lite tips och råd nu. Vad ska jag göra? Vad hade ni gjort. Seriösa kommentarer nu tack.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

Försök att vara glad :D

Skrivet av Anonym blogg on januari 28, 2012 - 5:00 e m

Jag trodde jag skulle klara av att glida igenom de sista tonårsåren utan att någon skulle märka något. Kanske gör jag det med nöd och näppe, jag kan inte hålla inne allt. Det kommer en dag då inte ens mina lögner kan skydda mig från att leva med ett hemligt lidande. Men jag litar heller inte på att någon någonsin kommer att försöka förstå, försöka hjälpa mig, ta hand om mig, eller rent av upptäcka mig. Jag är ”doomed” så att säga. Det enda jag kan göra är att försöka hålla ut och försöka att vara glad så länge jag kan.

Jag hade en av de bästa dagarna på länge idag, min kompis och jag käkade lunch tillsammans med några i min klass, jag gav bra råd till en tjej som behöver mer vänner och jag satt i två timmar på min mammas jobb och drack varm choklad och åt en chokladboll. T.o.m. Matteprovet gick bra även fast jag inte pluggade (MVG!?!). Min dag skulle också se bra ut på em: se på lite serier, duscha, bränna ut en film och göra struvor med mamma :D

Det är ju jul, och jag var faktiskt glad över att jag hittat så bra presenter i år… Men så kommer Ulf (mammas sambo) med en tidning i handen och börjar prata om ansvar som unga vuxna har i hemmet, jag vet att han bara mena väl men han sköt ändå en pil i min akilleshäl och jag klarade inte av det. Satt i en kvart kanske längre på taket av parkeringshuset bredvid. Jag grät, men ingen såg mig, ingen hjälpte mig, upptäckte mig, förstod mig…

Är det så här framtiden kommer att se ut, jag kämpar med att bara klara av en dag, alla andra pratar om ansvar, jag ljuger så att andra skall tro att jag är en av dem. Dem som jobbar, dem som pluggar, dem som… TAR ANSVAR!!! Jag är LAT, jag är LAT och det finns inget, INGET, som kan göra något åt det. Jag har försökt, jag har bett, jag har gråtit, jag har testat nya saker, jag har skaffat mig mer vänner, jag har en bra klass, jag har den bästa brorsan någonsin och ändå klagar jag, ändå bryter jag ihop, ändå orkar jag inte med dem sakerna som är självklart för andra.

Se det såhär (lite fakta): Jag har precis börjat borsta tänderna på allvar efter ÅR av problem, jag försökte ta självmord på min födelsedag, jag har inte tränat någon gång utanför skolan sen mamma tog med mig till gymmet på hennes jobb (ca: 9 mån sedan) och jag behöver det annars tar min rygg stryk (scolios). Dessutom så ser jag på film mitt i natten för att mamma har förbjudit mig att se utan sällskap, vilket leder till att jag vaknar upp 20 min innan jag måste gå hemifrån… VARJE dag!

Men jag gläds av julen, av att mamma och jag skall göra struvor idag, att all lärare tycker om mig, att det går bra i skolan, att jag har en bra klass, att jag hjälper andra hitta nya vänner, att jag kommer närmare mina egna vänner, att min brorsa kommer att få den bästa julklappen EVER, men bäst av allt är ändå att julen är här och vi har LOV! (jag är ju trots allt en tonåring och blir mycket glad när skolan är slut, dessutom ska vi få bärbara datorer till våren :D )

Vid jul kommer jag att vara glad,
om det slår jag vad!!!

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

Droger

Skrivet av Anonym blogg on januari 27, 2012 - 6:00 e m

Hur ska man bära sig åt när man ser en väns droganvändande eskalerar och personen bara prövar värre och värre saker.
Jag vet inte vad ja ska ta mig till, hon försör sitt liv och skiter i allt bara för att ta droger.
Hur kan man påverka en person som inte vill lyssna?
Hur kan man få nån att se att den faktiskt går emot de värderingar den länge såg som sanna? Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill inte ha detta på mitt samvete längre.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

Bloggar anonymt

Skrivet av Anonym blogg on januari 26, 2012 - 7:00 e m

Hej världen
Så det är alltså här man bloggar anonymt.

Har egentligen redan en blogg. Fast det är en blogg utan tankar. En blogg med bara ord. Ord som flyter ihop med varandra och som inte riktigt har någon betydelse. Det är aldrig på riktigt.

Här kanske jag kan närma mig själv på ett annat sätt. En plats där ingen som vet vem jag är läser. Det är befriande.

Men vem är jag? Jag vet inte. Just nu känner jag mig väldigt ensam. Och vilsen. Jag känner mig så otrygg i den här stora världen. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Låter som världens vanligaste tonårsdilemma men det är väl precis vad det är.. antar jag.

Jag tänkte tänkte placera ett utdrag ur min dagbok här, som jag skrev för väldigt länge sen. Det är väldigt mycket mina känslor. Och tankarna hamnar på rätt plats. Det är så här jag känner. Mörkt, deppigt. Inget leende på läpparna.

Utdrag ur min dagbok:
Att dagdrömma är det bästa jag vet. Låta fantasin skena iväg och ta mig på nya äventyr.

Det trista med drömmar är att dom nästan aldrig går i uppfyllelse. Mina drömmar, är i vilket fall som helst, inte verklighetstrogna.

Det är därför jag ofta drömmer om att komma bort från allt. Jag springer. Låter inte verkligheten hinna ifatt. Bort, bort från allt. Jag hamnar i en helt annan värld. Jag blir en annan människa, blir förälskad, älskas, hyllas, skrattar. Jag mår bra. Bättre en bra. Jag är förundransvärt lycklig.

När jag sedan vaknar upp sticker det lite i bröstet. Det är så långt borta. Och snuddar man det hela, leker man med tanken, försvinner det längre bort. Och sedan är det alldeles mörkt

Mitt första inlägg. Och det blev väldigt djupt, he-he. Får väl skylla på höstmörkret. Eller nåt.

Kram på dig om det nu är någon där ute som läser. Hejdå~~

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

Natt

Skrivet av Anonym blogg on januari 25, 2012 - 12:00 e m

Nattens mörker är för mycket.
Jag orkar inte vara ensam med mina tankar. Allt bara snurrar runt i huvudet. Vad ska man göra. Skära,spy röka, dricka, hoppa?

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

Olyckligt Kär?

Skrivet av Anonym blogg on januari 24, 2012 - 12:00 e m

Jag är kär, ja visst är det fantastisk!?
Jag är också mamma och gift – visst är det fantastiskt!?
Men så underbart tänker du, barn, make och fortfarande kär men jag är kär i någon annan visst låter det inte lika fantastiskt längre…

Drömmar man har fallerar med tiden, livet blir slätstruket, ihågligt och tråkigt då möter man någon någon som får det att pirra i kroppen, någon som får en att känna sig som 15 och kär i skolans snygging.
Det pirrar i min kropp, jag ler varje gång han skickar ett sms eller ringer.
Han är mysig, söt, omtänksam… Han bryr sig om mig. Han ser MIG.
JAG den annars osynliga mamman blir sedd, uppskattad. Jag är inte mamma när jag är med honom jag är JAG, en person som sedan länge varit bortglömd och undantryckt får nu stiga fram.
Jag är snygg i hans ögon och han säger det till mig.
Han tar HAND om mig när ingen annan gör det.
Han BRYR sig…

När min man kramar mig drömmer jag mig bort till honom, till hans famn, hans härliga kropp…
När min man ”älskar” med mig är jag någon annanstans, hos någon mycket mer fantastisk…
Någon som tar på mig, någon som tycker om min kropp med alla dess skavanker, någon som säger att jag både är vacker och sexig… Hur kan man inte älska en person som uppskattar en så?

När sa min man något sådant senast?
va det 5 år sen eller va det 10?

Det har inte bara med sex att göra…
Min förälskelse och jag är så lika. Vi tänker lika, vi tycker lika, vi GÖR lika… Det är som vi tar orden ur munnen på varann… Som om vi var menade för varann…

Jag är kär men inte lyckligt kär… eller…?

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

vågar jag lita på att det inte händer igen…

Skrivet av Anonym blogg on januari 23, 2012 - 12:00 e m

Vågar jag tro på den lycka jag känner? Efter så många år, så många försök att kunna få det att fungera. Äntligen känns allt helt underbart! Jag känner din kärlek, jag känner att du älskar mig. Och att du verkligen vill få det att fungera.
Men kommer det att göra det?
Kommer jag kunna lita på dig 100% att du inte gör om samma sak igen? Så många kvinnor, så många lögner, så många svek.
Men jag älskar dig!
Jag vill så görna tro. Tro på dig min älsklig.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

När jag mötte döden på jobbet

Skrivet av Anonym blogg on januari 22, 2012 - 4:00 f m

Jag tänker mycket på döden nu. Jag är rädd för att dö. Döden är svår att ta in. Jag vill inte tänka på den men jag blir ständigt påmind om den.

Jag mötte döden för några dagar sedan när jag jobbade. En tant som jag knappt känner låg i köket och hade ramlat av någon anledning. Jag och en till var först på plats. Långt ute i skogen bodde hon. Jag såg direkt att hon hade ont och att hon blödde någonstans. Det var blodfläckar på golvet och på kläderna. Vi hämtade filtar och en kudde så att hon inte skulle fysa. Ambulansen var redan på väg. Jag la mig ner på golvet bredvid henne och sa att hjälpen är påväg. Jag fösökte trösta henne med att säga att allt skulle bli bra. Så fel jag hade. Jag höll hennes hand och strök henne försiktigt över ena axeln. Hon hade ont och svårt att andas. Hon tittade på mig. Jag kunde se att hon kände igen mig. Hur mår du frågade jag. Hon svarade inte. Hennes tal fanns helt enkelt inte. Hon kunde bara nicka. Jag frågade om hon hade svårt att andas. Hon nickade. Jag frågade om hon hade ont. Hon nickade igen. Efter frågorna kom tystnaden. Jag låg bredvid henne och kände hur hon plågades av smärtan. Hon vred sig från ryggläge till sidoläge och tillbaka flera gånger. Hon jämrade sig ibland med ett stönande ljud. Jag kunde ingenting göra. Jag bara låg där och höll hennes skrynkliga gammla hand. När jag hade legat där i ca 20 minuter förändrades allt. Hennes andning blev oregelbunden och ögonen liknade porslinsögon. Blicken försvann som i en dimma. Hon hade inte många minuter kvar nu. Jag sa ingenting. Jag kramade bara hennes hand och väntade på sista andetaget. Vad säger man i slutet till någon man inte känner? Jag sa ingenting, ingenting alls. Jag kände hennes puls sakta försvinna. Jag kände hur hon slutade kämpa för sitt liv. Hon slutade leva sitt liv där i sitt eget kök. På köksgolvet med en lång människa som hon kanppt kände. Jag grät inombords för en människa som hade levt ett långt liv och som nu var död. Jag kände henne inte men jag grät ändå.

Ambulansen kom upp för infarten när hon tog sitt sista andetag. Hennes tid var inne. Hon dog inte ensam. Jag är glad för det. Ingen ska behöva dö ensam. Jag sa inte så mycket men jag fanns där, och jag följde henne in i döden. Jag släppte inte hennes hand. Hon kände min värme och närvaro. Liv och död går hand i hand men skillnaden dem emellan är så svår, så svår att acceptera.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (1 röster, genomsnitt: 5,00 av 5)
Loading ... Loading ...

Mest är det hjärtat som gråter…

Skrivet av Anonym blogg on januari 21, 2012 - 3:00 f m

Jag har letat efter ett forum, någonstans att uttrycka det tunga jag bär inom mig. Men jag kan inte ha en vanlig blogg…Jag är för trasig, har för stor integritet och är rädd att såra.
Jag skriver inte för någon annan. Jag skriver för mig. Det dyker upp så mycket tunga tankar, vackra tankar, frågor och tvivel…Måste komma ihåg hur det var, vill inte glömma.

Jag har levt med en man i mer än halva mitt liv…Vi har formats med varandra till de vi är idag. Jag älskar..Han lämnar..för mer än ett år sen…och det gör så ont.

Han älskar också, säger han, och jag vet att det är så. Men aldrig mer blir det vi.

Jag lever destruktivt, söker desperat efter en ny kärlek. Vill inte sova själv, vill inte vakna själv, vill ha ett barn till, vet inte om jag hinner. Hinner hitta nån att älska tillräckligt.

Så jag fortsätter att skada mig själv. Kastar mig in i förhållanden där jag vet att jag kommer bli sårad, eller såra..

Jag är egentligen 17 år. Ja, så är det. Jag vet inte hur man dejtar. Jag vet inte när man ska backa. Jag vet inte när man ska vara på. Hur ska jag veta. Alla ger mig råd, råd som jag inte orkar följa, för jag vill så gärna…Men det spelar ingen roll, för när jag följer råd så blir det ändå fel..så nu har jag bestämt mig för att göra det jag vill.

Och så vaknar jag trasig igen. Jag har slagit mig själv, följt någon hem, någon jag inte vill ha, som jag måste såra..eller i bästa fall inte hör av.

Och så vaknar jag trasig igen. Jag har börjat älska, börjat hoppas, hängivit mig åt någon som måste såra mig..igen..

Jag har varit stark också. jag har kämpat. Som ett djur. Med ett hus. För min son. För vår framtid. Jag har älskat ensamheten, jag har alltid älskat ensamheten, men nu kväver den mig. Så jag vill göra slut med ensamheten. Eller årminstonde gå i familjerådgivning. Jag och min ensamhet, så vi kan älska igen.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

robin k…

Skrivet av Anonym blogg on januari 20, 2012 - 2:00 f m

du fanns där och hjälpte mej.
men jag ändra mej, och trodde jag skulle bli bättre till dej då.
men jag lärde mig en sak.
även om man älskar en så mycket, att man gör allt för den.
så tar allt slut nån gång.
en dag kmr vi alla dö.
men det som gör ont är att jag inte kan säga hur jag känner för dej.
för utan dej, är jag inget..
ingen förutom du, kan få mej må bättre.
ingen förutom du, kan få mej gråta så dumt mycket.
jag ångrar aldrig att jag träffa dej.
Jag ångrar att jag inte tog vara på tiden med dej.
och att jag inte kunde säga hur jag kände för dej.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

kent robin

Skrivet av Anonym blogg on januari 19, 2012 - 1:00 f m

du fanns där och hjälpte mej.
men jag ändra mej, och trodde jag skulle bli bättre till dig då.
men jag lärde mig en sak.
även om man älskar en så mycket, att man gör allt för den.
så tar allt slut nån gång.
en dag kmr vi alla dö.
men det som gör ont är att jag inte kan säga hur jag känner för dig.
för utan dig, är jag inget..
ingen förutom du, kan få mig må bättre.
ingen förutom du, kan få mig gråta så dumt mycket.
Jag ångrar aldrig att jag träffa dig.
Jag ångrar att jag inte tog vara på tiden med dig.
och att jag inte kunde säga hur jag kände för dig..
men nu säger jag det. Jag älskar dig, kommer aldrig älska nån annan än dig.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

Saknade älskade

Skrivet av Anonym blogg on januari 18, 2012 - 12:00 f m

Att det skulle vara så svårt, det anade jag inte.
Saknaden, så stark.
Känslan i magen vid tankarna om dig.
Smärtan i hjärtat.
Olidlig saknad
Börjar bli galen av den,
Jag brinner, mitt hjärta brinner..
Göra slut på smärtan, släcka elden.
Om så vore-
Men Ohana…
Kan inte svika Ohana..

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

Skitliv

Skrivet av Anonym blogg on december 24, 2011 - 2:00 e m

måste få ut de ur huvudet, sitter här själv igen i soffan och jag är nog på gränsen att lämna in nu, allt som va så bra o underbart, blev till en mardröm som jag inte klarar av att lämna, älskar henne något otroligt, trots att hon som det verkar hatar mig, försöker få kontakt o prata o skämta, men får ingen kontakt får knappt svar på tilltal, o detta av den jag kallar flickvän.
går omvägar för att undvika mig, tittar inte ens på mig när jag möter henne. får inte hjälpa till hemma heller, aldrig i hela mitt liv blivit så totalt utfryst, o jag har inte gjort något fel heller försöker varenda dag o göra det annorlunda, men inget ändras åt det hållet jag vill snarare åt andra hållet, och ändå så fortsätter jag att försöka.
tankarna surrar i huvudet dygnet runt, kan inte äta kan inte sova vill vara med henne men hon hatar tydligen mig ändå vill ajg vara med henne trots att hon i stort sätt är redo att strypa mig. o i nuläget skulle de endast kännas välkommet för vet inte hur länge till jag orkar, jag vill endast en sak o det är att de ska bli bra igen mellan oss. blir det inte bra så vill jag inte längre så enkelt är de, dem tankarna har surrat i en månad nu, varje natt ligger jag o hoppas att nästa dag ska vara en start på det bättre o varje morgon blir jag besviken, försöka att inte visa det heller….KAN DET ALDRIG BARA FUNKA FÖR, fattar inte problemet, hur kunde total lycka förvandlas till total olycka,
haft min beskärda del av tjejer, både bra och dåliga, o hon är den bästa människa jag någonsin träffat, aldrig klickat så med någon innan o är väl därför jag så gärna vill ha det tillbaka, det är väldigt enkelt egentligen, vill leva med henne…o vet inte om jag orkar resa mig igen om detta går åt helvete. vågar knappt tänka på vad jag skulle ta mig till, för så här har jag aldrig känt mig o är på gränsen redan nu…

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (1 röster, genomsnitt: 4,00 av 5)
Loading ... Loading ...

På natten

Skrivet av calypso- on december 24, 2011 - 12:00 e m

På natten tänker man bra, eller så tänker man bara mycket. Jag vet inte, men jag hittade anonymblogg.se och tänkte att det passade mig.
- När ingen vet är allt bra.
Det mesta är så mycket enklare när folk inte vet.

This post was submitted by calypso-.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...

Away

Skrivet av Kr0n on december 23, 2011 - 7:00 e m

Time is going on and on,
it goes…
Away!

This post was submitted by Kr0n.

1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Inga röster än)
Loading ... Loading ...