Anonym blogg

Hmmm…
Killen är underbar, och han vet om det (i detta fallet negativt). Han gör allt rätt, säger allt du vill höra. Är äckligt ärlig om allt.

Jag har sagt från början att jag vill hålla det enkelt, alltså bara sex. Men tjej som jag är så har jag börjar tycka om honom. Han säger att han tycker om mig m.m. Men allt han säger känns som han säger till varenda brud han har.

Har i vanliga fall ganska bra självförtroende, men nu absolut inte. Så ska jag strunta i honom?

Är han något man ska ha för att det verkar omöjligt? Ska jag skippa honom? En gång Player alltid player visst? TACKSAM för svar.

-Lilla Jag

Jag klädde upp och sminkade mig extra mycket i hopp om att du skulle vara där, stället vi träffades på första gången men även så många kvällar efter det. Du skulle se på mig som bara du kan, tänka hur fin jag var i min nya hårfärg.”Fyfan vad jag saknar dig” skulle du viska samtidigt som du kramade om mig som bara du kan.

Men vad hade jag väntat mig. Du var självklart inte där. Vi hade varken hörts eller setts sedan du bad mig dra åt helvete.

Där satt jag ännu en gång, ensam, patetisk och extra-fin. Iordningfixad, men inte för min pojkvän, utan för den människa som nog var min enda riktiga kärlek. Den människa jag varit så jävla svinig åt. Den människa jag inte bara svikit och sårat dig en gång , utan minst 1000. Nu är det jag som är förloraren..

Jag är fortfarande inte säker på hur jag känner. Älskar min familj men känner att det är något som saknas…SPÄNNING!! Min tonåring kantades av mycket fester, killar och sex…vilket resulterade i att jag blev med barn. Det var absolut det bästa som hänt mig. Jag avslutade gymnasiet med min lilla bebis med mig på skolan, började på universitet och har nu en universitetsexamen. Har lyckats fått fast jobb i dessa svåra tider och fortsätter att läsa olika kurser för att vidareutbilda mig. Nånstans där i mitten träffade jag min prins. Vi blev ett par men det visade sig att det inte var rosenrött att inleda ett förhållande…Problem med droger och psykisk ohälsa var hindret. Men det har vi övervunnit och en liten kille till har vi fått….allt ska vara underbart nu, vi är en trygg familj, bra ekonomiskt osv….Men vad är det då egentligen. Kan det vara så att jag har gett å gett hela mitt liv å nu kanske jag inte har så mycket att ge. Känner mig instängd, vill vara fri som en fågel. Hoppas att denna känsla går över snart för jag vill verkligen vara lycklig med min älskling, älskar han över….

Läs även andra bloggares åsikter om kär, galen, barn, fest

This post was submitted by Mosseposse.

Att leva i ett förhållande är helt underbart…eller?
Jo det är det verkligen, känna trygghet, kärlek och allt det där…Men hur känns det egentligen när det har gått ett par år. Det har kommit ett eller två barn, huset är inköpt och vardagen är en enda stress…Jag känner mig i alla fall inte helt nöjd. Har tappat bort den där känslan när man känner att man går på moln. Ni vet att känna sig åtråvärd…Jag saknar den känslan så otroligt, vill känna att jag är den enda i hela världen. Kanske är det saknaden av den känslan som gjort att jag börjar dra åt ett annat håll…Vårt förhållande har kantats av droger, sprit och otrohet men vi hr kämpat oss igenom detta och nu har vi barn, hus och haft ett lugnt och tryggt liv tillsammans i flera år. Vår minsting kom när det var som mest tumult helt ovetande, tro det eller ej men han förde oss bort från kaoset och förde oss på rätt bana igen. Men det jag frågar mig är om allt detta har börjat komma ikapp oss. Eller är det bara jag som saknar att känna mig älskad och åtråvärd…

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, kär, förhållande, förhållanden

This post was submitted by Mosseposse.

Du var så söt där du satt i din fåtölj
log och skrattade och var bara ljuv

Jag satt längre bort och ville få dig att komma närmare
det fanns en plats ledig intill mig, men inte hos dig

Sedan trodde jag du skulle gå din väg,
men till min lycka stannade du kvar

Du kom lite närmare vårt bord
men inte tillräckligt nära för mig

Du kanske märkte att jag såg på dig hela tiden i smyg
men visste inte hur det bara skulle bli vi två

Ett förslag om nattlig mat blev ditt fall
jag fick rå om dig själv för en stund

På tomma gator genom vår stad vi gick tillsammans
ville inget annat än att ta din hand eller hålla om dig

En hamburgare på södra Bergets topp och tiden stod still
var inte alls hungrig och det var så mycket jag ville säga

Men du var så vacker i nattens svaga sken
att inte ens jag fick fram ett ord

Inte ens en kram och tack för kvällen var nåt du fick
utan det var man tvungen att messa till dig

Du var orolig att nån vi kände oss två skulle se
medan jag ville bara ropa att här har ni en lycklig kille

Läs även andra bloggares åsikter om dikt, bra, kärlek, anonym

This post was submitted by Mulna dagar.

Levde ett svensson liv,barn, hus och kombi. Efter nästan elva år valde vi att separera och leva var för sig. Seperationen var lugn och sansad och barnen tog det bra. Började nätdejta och hittade en kille 80 mil bort. Blev störtkär !
Flyttade till hans hemstad efter fyra månader. Lämnade fast jobb, barn, vänner och familj. Packade bilen med kläderna och dator och for. Hade haft tur å fått nytt jobb i den nya staden.
Livet verkade underbart och har aldrig ångrat att jag flyttat, inte ens än idag med alla problem som uppkommit.
Upptäckte att han inte riktigt var som jag trodde,mycket e fortfarande bra men långt i från allt. Han har haft diabetes i nästan 20 år som han totalt misskött och nu har verkligheten kommit i kapp honom. Han har under dessa snart två år som jag bott här ofta mått dåligt, dessutom e han lat och har inget jävlar anamma. Men vi har löst det från och till…men det största problemet och omställningen var nog att allt skulle vara på hans sätt. Låter illa och det e inte egentligen så, jag menar bara att han har aldrig behövat ta hänsyn mer än till sig själv. Och alltid sätta sig själv först. Med barn har jag fått lärt mej annat. Mitt hår växer för han vill det ska vara långt, får inte låna kläder av honom för det e inte kvinnligt och gärna byggda, långa fina näglar om jag bara hade kunnat för mitt jobb. Provade men kostade mest pengar. Min tatuering ser mest ut som ett blåmärke säger han.
I och med hans sjukdom har han problem med potensen men vårt sexliv var bra från början, inte så ofta som jag ville men det funkade. Jag har försökt pratat med honom om det men nej. När han vill eller inte alls. Den första tiden tog jag mycket initiativ men då jag konstant blev pikade för att jag ville ha mer sex slutade jag. Nu mer är det sex när han vill och som han vill. Om han vill !
Han nöjer sig med att ligga i soffan att kramas. Jag köper att man e olika och vill olika saker men i hans värld e allt annat fel. Alla andra har fel! Och man kan inte disskutera det. Jag ska nöja mej med det jag får. Hans sätt eller inget sätt. Och det gäller i allt.
Jag har snart ingen personlighet kvar snart och hjälp av honom får jag inte. Jag har själv valt detta och då vet jag vad som gäller. Hjälp får jag söka någon annanstans.
Nu har jag påbörjat min historia men ska sluta skriva för idag…
Känner att jag bra måste få skriva av mej så många inlägg kommer det att bli…

Läs även andra bloggares åsikter om skiljas, hitta kärleken, kärlek

This post was submitted by lilla jag.

Jag förstör mitt egna fina underbara förhållande, för att jag är rädd att bli sårad.. Sjuka människa tänker jag, men så är det ju jag..haha Sen så är vi med varandra ändå..och umgås å ligger å pussas å skrattar… precis som att vi är ihop..men det är vi INTE..å ja vet inte om javill..å han vill inte..å va vill ja..Har en vän som ja gillar lite extra me, å han gillar mej me..fast sin tjej..å där vill jag ju verkligen inte förstöra..Hmm detta är ju knappast dagens ilands problem..men ja orkar inte överösa mina vänner med mer prat om killar..Känner mig bara ensam och förvirrad..önskar bara jag kunde känna en liten öns av hopp å lycka..men det kommer väl..det är bara denna satans jädrans stunden där imellan.

Jag behöver dig!!! Men är jag verkligen en behövande..jag är ju så jävla stark..ja e den bra flickvännen som alla tycker e störtskön..den som alla tycker e söt..den roliga den coola som alltid e party..den som även e så bra på att trösta och förstå..Står inte ut me mej själv..att ja vill vara alla till lags..Kan ja inte bara bry mej om mig själv..Jävla arg man kan bli på sig själv ibland

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, förhållanden, anonym, blogg

Som sagt ibland tror jag att jag bara kan tänka ”nä nu skiter jag i honom” men jag vet ju att det inte är så lätt! Man hinner falla tillbaka många gånger och det ska rätt mycket till för att komma över någon på ett kick. Det tar lång tid innan känslorna svalnar. Jag har ju aldrig ens haft ett övningsobjekt så jag är ju inte någon som kan bara gå ut och träffa någon och välja ut någon som jag kan trösta mig med. Jag bryr mig ärligt talat inte längre. Jag tycker att killar är skit. Fast ändå inte, jag är ju straight och egentligen inte a-sexuell, hade jag inte varit intresserad så hade jag ju inte mått dåligt av det här. Är det något som jag inte har flyt med är det inte ett skit intressant och då får det fan vara! Det skulle fan inte vara så jävla hemskt att dö utan någon sexuell kontakt. Trodde jag aldrig skulle våga erkänna det för mig själv men jag är hellre fullständigt oerfaren än att ha haft något jävla ”one night stand” där killen hade nöjt sig med vem fan som helst. ”fitta som fitta” . Jag läste någonstans att ett kännetecken för att man har Add är att man är känslig för beröring. Det stämmer faktiskt. Det är som jag går i försvarsposition om någon kommer för nära även om det är någon jag gillar. Jag känner mig illa till mods. Rädd, äcklad, känsla av obehag.
HUGG I HJÄRTAT

This post was submitted by Azeela.

hej där!
Idag har iaf min förskylning lättat lite.

Det är en person jag tänker på hela tiden, finns alltid i mina tankar seda typ 10år tillbaka. Och jag bara älskar !!
Jag tror han är helt underbar, men väldigt rädd att släppa in någon i sitt liv.
Men jag kan vänta…

Imorgon är det dags att ta sig till arbetet, vill inte vara hemma fler dagar. Det blir bara värre om jag stänger in mig själv. Behöver komma ut och röra mig bland folk. Jag ska också upp till de underbara hästarna nån timme imorgon…äntligen kan jag längta mig till något. Det kan jag snart klassa som lyx i tillvaron.

Nu bäddar jag ner mig i soffan och sappar lite på tv:n för att kanske orka göra något…!

mvh/ theredrosegirl

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, anonym, blogg

This post was submitted by theredrosegirl.

Det är fredagkväll och jag sitter hemma i min lägenhet. Min flickvän som jag tror är min flickvän är ute. På stureplan… Hon får inbjudningar till alla ställen och som jag har fattat det spenderar hon 0 kronor på en utekväll. Och jag är kär i henne.

Men frågan jag ställer mig är, är hon ett drinkluder? är hon den som “dom rika” bjuder på skumpa? Ja tydligen. För hon betalar ju ingenting. Hon är alltså en sällskapsdam. Till dom rika. Till dom snygga. Och jag älskar henne. Är det okej av henne att göra så? mot mig? Igår sa hon “Jag ska åka till båstad när det är Stockholms vecka. Sen ska jag till Gotland”. Ehh? Va? Jag blir arg. Jag kokar. Hon ska dit med sina “kompisar” som är tjejer men förövrigt drar i sig med cocks än vad Tomas Brolin gjorde under Undicci tiden.

Vad ska jag ta mig till? Jag älskar henne. Man kan väl kalla henne för drinkluder nästan och när jag frågade henne om hon var det så sa hon nej. Sen frågade jag även om varför hon får gå på alla dessa tillställningar. Och då svarar hon “För att jag är snygg”. Vad svarar man som pojkvän då? Ja de är du men det är jag också? Men får fortfarande ingen inbjudan. Jag är nästan i det stadiet att jag ska spionera på henne när hon är ute. Jag är ju självklart rädd om henne men när hon har kompisar av en annan kaliber så blir man ju orolig.

Som den gången hon kom hem till mig efter att hon varit ut HÖG som ett jävla hus och då förstod hon inte varför jag blev så arg? När jag fick se den person som jag vill ha som mamma till mina barn kommer hem nerdrogad. För er läsare som varit på Stureplan och dess uteställen så har jag bara en sak att säga. Det är inte som ni tror. Stureplan har som Betnér säger, snyggt upp ett behov ute i landet att man ska komma hit och dricka skumpa med Carola. Men när du kommer hit är det bara droger och pengar. Det finns ställen på Stureplan som samarbetar med knarkande brats och så fort det kommer en polis gå larmet till deras drinkbord. Tro mig, jag har sett det.

Som det känns ikväll, så har jag aldrig känt. Jag vill självklart att hon ska gå ut och ha kul med sina kompisar. Men vart fan drar man gränsen i denna situation?

Just nu vill jag bara skrika ut min totala frustration. vet inte om jag ska vara arg eller bara känna mig blåst då hon sitter där i knät på en kille med mer pengar än vad jag kan räkna till.

Mitt hjärta blöder och jag älskar henne… men till vilket pris?

Andra bloggar om: drinkluder, stureplan, stockholm