Jag har sagt från början att jag vill hålla det enkelt, alltså bara sex. Men tjej som jag är så har jag börjar tycka om honom. Han säger att han tycker om mig m.m. Men allt han säger känns som han säger till varenda brud han har.

Har i vanliga fall ganska bra självförtroende, men nu absolut inte. Så ska jag strunta i honom?

Är han något man ska ha för att det verkar omöjligt? Ska jag skippa honom? En gång Player alltid player visst? TACKSAM för svar.

-Lilla Jag

Folk är nyfikna på homosexualitet även såna som inte är homosexuella. Folk vet inte hur det fungerar, därför skämtar man om det på ett sätt som det är något fel.

Jag har länge känt mig homosexuell. När jag var 16 år mådde jag väldigt dåligt, Jag insåg att det inte bara vara tankar utan fakta. Jag ville ta mitt liv. Jag försökte lura min hjärna och ändra min läggning. Tro mig, det går inte, hjärnan är inte så lättlurad.

Nu har det gått 3 år sedan dess. Jag har utvecklats i mina tankar och själv försått att det inte är något fel. Men personligen tror jag felet ligger i att vi inte får tillräckligt SERIÖS information om detta när vi växer upp och vi kan inte prata om detta öppet.

Jag har träffat många andra via internet att chatta med. Nästan alla har haft samma problem i tonåren. Det finns många mer homosexuella än vad det mesta folket tror. Det finns folk runt om hela världen som mår dåligt för dom inte kan acceptera sin läggning för dom tycker det är fel.

Det jag vill säga är att jag tycker vi ska börja prata öppet om det, då menar jag både homo och hetro folk. folk är så rädda att inte bli accepterade och självklart är det enklare om man har pratat om det.

stå för den du är! Du är en lika bra person i alla fall.

är tacksam om folk skriver kommentarer vad dom tycker, gärna på homo som hetro personer!

Tack för mig…

This post was submitted by Andreas.

Men vad hade jag väntat mig. Du var självklart inte där. Vi hade varken hörts eller setts sedan du bad mig dra åt helvete.

Där satt jag ännu en gång, ensam, patetisk och extra-fin. Iordningfixad, men inte för min pojkvän, utan för den människa som nog var min enda riktiga kärlek. Den människa jag varit så jävla svinig åt. Den människa jag inte bara svikit och sårat dig en gång , utan minst 1000. Nu är det jag som är förloraren..

Jag har gjort allt för honom. Allt för att förtjäna hans kärlek, allt för att bli så perfekt som han ville ha mig: -Om jag bara blir lite mer perfekt så kommer nog pappa älska mig.

Jag tog hänsyn till honom och till min, som jag nu förstår, totalt kuvade mor. Läste av vibbar, lindade in mina uttalanden in absurdum och utplånade den starka person jag egentligen var.
Jag vet att jag är stark annars skulle jag inte sitta här 40 år senare, men jag vet också att den sensitiva människa som är jag drog åt sig allt negativt som en svamp!

Detta har lett till tvångsneuros(extremt grav)som efter många år av ständig smärta och önskan att få dö, äntligen är kontrollerbar.
Att leva på ett gungfly av rädsla för allt och samtidigt inte ha en aning om vem man är och vad man står för är en plåga för svår att utstå och överleva. Hade smärtan varit fysisk så hade kroppen gått in chock och stängt av. Man hade blivit medvetslös!
Men jag överlevde. År för år, dag för dag och sekund för sekund i ett helvete som ingen som inte varit där kan förstå. Så här i efterhand är det svårt även för mig. Den psykiska smärtan var så oerhörd att jag borde tagit mitt liv. Jag var dock så tillintetgjord så att alla andra än jag var viktiga: Om jag tar mitt liv så kommer ju mamma och pappa att anklaga sig själva och lida nåt fruktansvärt och det kan jag ju inte låta dem göra!
Så paradoxalt nog var det även pappas förtjänst att jag överlevde. Han hade gjort mig så obetydlig i mina ögon att jag inte gjorde det som var bäst för mig själv.
Idag är jag självklart tacksam för att jag inte tog steget med tabletter eller nåt annat och jag har gått från att överleva från sekund till sekund, till att lära mig att leva och ta vara på glädjeämnena. Detta är dock en svår väg att färdas då jag varit känslomässigt avstängd under större delen av mitt liv. Har heller aldrig lärt mig hur det är att ha roligt, leka och vara glad. Mitt dåliga mående är minTrygghet och det är också är min identitet, men jag håller på att bit för bit hitta mig själv i allt mörker och all osäkerhet.

This post was submitted by druttan.

This post was submitted by ferryman.

Inkontinens kan naturligtvis också höra till neurologiska funktionshinder och inte bara till ålder eller kön. Alla, både unga och gamla, män och kvinnor kan drabbas av inkontinens och som kan orsakas av b la neurologiska sjukdomar. Omkring en halv miljon svenskar läcker urin mer än en gång per vecka. Inkontinens är ingen sjukdom i sig, men kan ibland vara ett av tecknen på sjukdom. Inkontinensen jag har kallade läkaren för “urgencyinkontinens” eller med ett lättare ord för trängnings/ansträngningsinkontinens. Den kan komma när som helst vid oro, stress, rädsla, ansträngning, när jag fryser, går på stan mm och ofta är trängningarna så täta som 10 min!

Inkontinens kan delas in i fyra grupper:

1 Ansträngningsinkontinens

Vid ansträngningsinkontinens uppstår urinläckage när trycket i buken ökar vid fysisk ansträngning eller aktiviteter som till exempel hosta, nysning, skratt, motion, hopp, dans eller tunga lyft. Det uppstår ett droppvis läckage utan att man känner trängningar eller något behov av att kissa.

2 Trängningsinkontinens

Vid trängningsinkontinens blir man plötsligt väldigt kissnödig. Man hinner inte alltid fram till toaletten innan delar eller hela blåsinnehållet tömmer sig. Det kallas ibland för dörrfenomen; när kvinnan kommer hem och ska öppna dörren så blir hon plötsligt kissnödig. Man behöver kissa oftare än normalt, 10–15 gånger/dag istället för 4–8 gånger/dag. Man kan också kissa på sig i sömnen. Ibland får man falska trängningar som inte ger något läckage. Trängningar uppstår ofta vid nedkylning. Urinvägsinfektion kan ge tillfällig trängningsinkontinens

3 Överrinningsinkontinens

Vid överrinningsinkontinens känner man inte att blåsan är full, vilket gör att den till slut svämmar över. Besvären kan variera från att man blir kissnödig och läcker lite vid ansträngning, till att man har en ständigt småsipprande urin.

4 Blandinkontinens (som är en variant av dom övriga 2).

Blandinkontinens innebär att man har problem både när man anstränger sig och i samband med att man känner sig kissnödig. Denna kombination av ansträngnings- och trängningsinkontinens är ganska vanlig.

Att vara inkontinent är givetvis väldigt jobbigt oavsett kön och många som har inkontinens blir isolerade. Om man är rädd att inte hinna till toaletten i tid eller att blöjan ska läcka eller att urinen ska pressas ut när man sitter på blöjan och att andra ska upptäcka ens problem kanske man undviker socialt umgänge. Inkontinens kan på så sätt även vara en stor psykisk påfrestning, som för en del kan bli det största problemet, men att ha ett osynligt funktionshinder som både Ataxi och vara inkontinent på samma gång är jävligt mycket värre. Folk som inte känner till mitt funktionshinder tittar ofta förvånat på en och misstänker att jag är på fyllan. Och eftersom det inte syns utanpå mig att jag har en neurologisk skada så kan folk medvetet eller omedvetet säga saker till mig som för mig kan vara fullständigt sårande och kränkande.

Jag har blivit bemött av många oförstående personer som förolämpat mig både privat och distriktssköterskor som trots att jag förklarat för dom ändå inte förstår vad det hela handlar om. Många tror nog att jag “hittar på” det här. Det kan fortfarande hända att okunniga människor retar mig eller blir förbannade på mig för detta. Men det är rätt så synd om såna personer för dom vet inte bättre, och tyvärr så kommer dom nog aldrig att veta bättre heller.

Att vara inkontinent och samtidigt vara blöjfetischist är en helt nyupptäckt njutning så att besväras av inkontinens behöver inte alls vara något skamligt och skämmigt. Varför kan detta inte kombineras med något som faktiskt ger en skön njutning och orgasm? Att vara blöjfetischist och bli upphetsad av blöjor har absolut inget som helst med att vilja vara barn att göra. Blöjfetischism är en av många fetischismer, precis som lack- och läderfetischism. Sådana sexualiteter har funnits sedan urminnes tider och är en del av normal mänsklig natur. Som all annan sexualitet som tillåts komma till sin rätt kan de bidra till ett extra rikt liv och en dynamisk känslovärld med extra intimitetsdimensioner. Vem som helst kan vara blöjfetischist. En fetischism är oftast något som man utvecklar med åren, inget man föds med. Blöjfetischister (DLs) kan också uppleva en beröringsbaserad njutning av att ha på sig blöjor, t.ex. känslan av att ha tjocka blöjor som packar in underkroppen eller att smeka med handen över den plastiga ytan. Detta ger ofta upphov till en känsla av välbefinnande som inte behöver vara sexuellt. Blöjfetischism innebär att man helt enkelt tycker det är jätteskönt att iklä sig blöjor, utan några andra outtalade begär. Precis som de som tycker att det är läckert att klä sig i lack och latex, men bara med ett annat objekt som är källan till njutningen. När blöjfetischisten drar sitt utövande till sin spets är det själva blöjorna - som ju är fokuset för begäret - som allting koncentreras till. Blöjfetischisten kan t.ex. tycka att det blir skönare ju större blöjorna blir, dvs. ju mer påtagliga de blir, och ju större blir därmed upplevelsen. Detta är likadant som när latexfetischisten tycker om att känna mer och mer gummi mot huden. Blöjfetischister kallas oftas DLs, efter det engelska begreppet diaper lover.

Urgencyinkontinens är mycket akut och besvärligt och kan också påverka humöret, så jag har ju en orsak till varför jag också har blivit blöjfetischist. Jag har i många år provat ut flera olika blöjor och idag har jag tre olika modeller av Dag/Nattblöjor som är helt underbart sköna. Dessa är helt oplastade eftersom jag inte gillar plastade blöjor. När jag för första gången använde blöjor var det inget märkvärdigt med det, jag kissade på dom som vanligt, men efterhand som blöjorna blev bättre och bättre så testade jag nya modeller som var både extremt tjocka hela 3 cm, och med en utomordentligt bra sugförmåga. Den ena modellen heter Attends Deoplus som är tillverkad av både fluffmassa och små plastkulor som sedan pressas och omvandlas till en gelmassa när jag kissar på den. Den suger enastående bra och enorma mängder urin.

attends-deoplus. En blöja i superabsorbenter, dvs en seg sirapsliknande gelémassa.

Öviksblöjan, en 4 cm tjock blöja i mjuk skön bommullsfluff. Den andra blöjan heter Öviksblöjan och är en 4 cm tjock och ca 1 dm bred oplastad blöja tillverkad av den skönaste och mjukaste fluffmassa som knarrar högt och ljuvligt när den pressas ihop.. Den sväller till dubbla tjockleken ju mer jag kissar på den. Denna blöja suger så bra så den är fortfarande torr trots att jag kissat jättemycket på den. En helt underbar “orgasmkittlare” . Det är också viktigt att inte använda för breda blöjor som täcker hela rumpan, hellre tjockare på höjden istället för då finns det rejält med fluffmassa att pressa ner mängder av urin i. Dessa blöjor på bilderna täcker bara 1/3 av mina mulliga skinkor, så de andra 2/3 av skinkorna hänger fritt långt över blöjkanten, se bild nedan, men det spelar ingen roll för det viktigaste är ju att blöjorna ger mig en skön tillfredställelse. Jag använder alltid 3 st blöjor samtidigt eftersom 1 blöja skulle pressas igenom direkt, det kan låta tjockt med 3 blöjor men det är faktiskt så att blöjorna pressas ihop så hårt så dom blir bara 3 mm ändå sedan och dom liksom pressas in i varandra så hårt att det ser ut som om det vore bara en enda blöja men i själva verket är det 3 st, och när jag sitter på dom så syns blöjorna bara som ett tunt diffust streck under skinkorna, då händer det oftast att jag får 5 - 7 “torra” orgasmer efter varandra bara av den orsaken att en hel del urin långsamt och med mycket kraftigt motstånd pressas ner i blöjorna och att jag samtidigt blir smekt på skinkorna av dom. M a o det är känslan och tanken på att blöjorna tvingas suga upp varenda droppe urin som jag sakta pressar ner i dom som ger mig mycket kraftiga orgasmkänslor. Jag byter inte blöjorna förrän jag anser att tillräckligt med urin har kramats ner i dom och att jag har fått så många orgasmer jag vill ha. Denna blöja ska tåla flera timmars konstant press från skinkorna och nästan varenda droppe kommer med sannolikhet att kramas ner sakta i denna blöja.

Min mulliga rumpa pressar ihop blöjorna effektivt och mycket hårt.

This post was submitted by Mathias.

This post was submitted by Depptankar.

Och alla frågar och tjatar om när ska ni skaffa barn? Varför ska inte du dricka idag, är du gravid? Du ser trött ut, är du gravid?

NEJ DET ÄR JAG INTE!

Och nu har jag fått reda på att några nära vänner har börjat förska de med. Och jag slår vad om att de lyckas före oss. Och se på mig; jag börjar se det som en tävling! Det är fan inget att tävla om. Jag borde vara glad för dem om de lyckas.

Inget vet om att vi försöker utom vi själva. Så jag har ingen att prata med om varken oro eller de sjuka tankar om tävlande som dyker upp.

Jag trodde att när man bestämde sig för barn skulle man ta det som det kommer. Inte som nu sitta och vänta på att mensen inte kommer och sen tjuta när den gör det.

Om ungefär två vekor får jag reda på om det tog sig den här gången. Väntan mellan ÄL och mens är oändlig.

Och de säger ju att om man stressar så blir det inget. Och vad gör jag; jo jag stressar.

Min sambo vill inte heller prata så mycket förrän vi vet att vi KAN få barn. Så därför känns det som att jag tappar fokus på vad det kommer att innebära när man väl har barnet. Nu går allt ut på att få barnet att börja växa.

Ibland känner jag mig bara så ensam.
Kommer garanterat skriva här igen.