Nu skriver jag.
En kraftig tjej på facebook gjorde precis testet “Hur bra är du i sängen” och fick svaret, du är KUNG i sängen, och sen den sedvanliga eftertexten med lite mer detaljer varför hon var Kung, såklart.
Detta fick mig att må illa.
En 29 årig mamma kom över till mig med sin väninna som var 2 år yngre och även hon var mamma. Vi tog några bärs o lite vin, efter ett bra tag frågade hon mig, “varför är alla så jävla fördomsfulla och dömer mig bara för mitt utseende?” Hon var blond, ganska fin, och tatuerad, hade ett hus ute på landet med höns och potatisland etc.
Jag sa att “Alla människor är fördomsfulla, och alla dömer alla, vi är ju trotts allt bara människor”. Nu var dom båda ganska fulla, väntade på att taxin skulle komma o ta dom ner till stan, men hon vinglade lite på stolen, och stirrade på mig, det var tyst några sekunder, hon skakade på huvudet, som att hon försökte skaka bort en obehaglig känsla eller ruset från alkoholen… sen bjöds det upp till dans.
Detta fick mig att tycka synd om henne.
För 2 nätter sedan satt jag i min soffa, kollade på film, ensam. Tror det var Matrix igen. Så började jag tänka, “hade jag verkligen mått mycket bättre, eller vart mycket gladare om jag hade någon av mina gamla flickvänner bredvid mig nu?”
Jag gick igenom dom en efter en, det tog ett tag. Framkallade den gamla känslan jag hade haft med var o en av dem.
Mitt svar till mig själv blev ett klart nej.
Detta fick mig att inte tro på kärlek eller förhållanden.
Jag är 20år, vältränad, man, och jag är trött på människor.
Läs även andra bloggares åsikter om regn, människor
(Inga röster än)
Loading ...