Om man klär upp sig,besvärar sig med att packa, tar sig ner till stan,smsar o ber om ursäkt att man är sen till flera st., smsar flera igen för att få en vägbeskrivning, går på bussen , betalar, får sjuk ångest av att vara tjejen som alltid är sen, tjejen som säger saker hon sen ändå inte håller… och hoppar av bussen igen direkt på nästa hållplats !?!!!! Då kan man ju lungt säga att man lever upp till det man får ångest av att man tror andra tänker om en!!!! :S
åker hem o tröstäter
Det spelar ingen roll om jag är fin nu
Imorgon är jag ful.
Jag förstör det som är vackert.
Det spelar ingen roll om jag verkar lyckad nu
Imorgon är jag misslyckad
Jag förstör det som kan bli lycka.
Varför, varför gör jag såhär; väljer bort det jag vill (för jag vill väl vara med o festa, vara med i gemenskapen eller….?! ) Varför väljer jag bort möjligheter som jag har (?) för att istället fly ,fly det sociala livet -som jag ju blir så ledsen när jag är utanför! – varför flyr jag det då ????? Jag förstår mig verkligen inte på mig själv!! Är den sorgsna sanningen att jag är osocial och tråkig och egentligen inte vill vara med..? Men varför kan jag då känna sting av avundsjuka när jag inte är med? Varför söker jag då hela tiden efter gemenskap?
Är jag kanske rädd ? Rädd för att misslyckas i det sociala …så rädd att jag inte ens vågar prova ; jag bestämmer mig på förväg; jag misslyckas; jag är misslyckad.
otroligt korkat att göra sig själv till ett offer tycker jag ; så varför gör jag det ?:S?????????????? säg inte att jag är korkad för jag har redan sagt det till mig själv .
aj, vad det gör ont att tycka illa om sig själv!
Läs även andra bloggares åsikter om social, livrädd, offer, anonym, blogg
This post was submitted by wingless.

(1 röster, genomsnitt: 4 av 5)
August 23rd, 2009 at 22:29
Man behöver inte vara en osocial person för att inte orka möta folk. Oftast dom tillfällena iaf för egen del så ligger redan ångesten lite där o gror och jag vet redan att är kört i förväg. Ett väldigt bra sätt att slippa undan lite av din ångest kan vara att försöka låta bli att planera för mycket. Åk och hälsa på mer spontant(om och när du vill) dina vänner förstår nog och kanske rent av uppskattar att du inte vill planera in för mycket. Du gör ingen besviken och kan kanske komma undan känslan av sviker andra.. Själv brukar jag bara ångra mig när jag väl varit ute, början bra men på slutet ofta ett par öl för mycket… Funderar på att lägga ned det där med festa för att komma undan den ångesten det ger mig i efterhand. Och det rör ju sig fan inte om en dag längre heller, knappt kul längre heller men frågan är om jag lär mig denna gång eller längre fram. Och du vet att det finns annan gemenskap än att festa… Försök du att söka mindre gemenskap, inte stressa utan ta det lugnt för tro mig du hamnar i en gemenskap som passar dig. Så ska jag försöka lugna ned mig lite jag så får vi väl hoppas att någon av oss har mindre ångest snart
August 25th, 2009 at 23:55
hade nästan glömt att jag skrev av mig här men nu fick jag ett mail från sidan om en “respons” så då blev ja påmind
alltid trevligt o få lite respons:)
Tänkte på ditt förslag om mer spontana o inte inplanerade besök …Inte för o vara pessimistisk men känns Svårt att vara så “oplanerad” i en så “planerande” värld som vi lever i idag… Alla har tider o saker passa inkl. jag själv. etc. ….
Jag har inte haft problemet med att dricka för mkt,… det har av olika anledningar snarare blivit åt andra hållet för mig ….;P
kan verkligen ha askul utan alkohol;) men ibland hamnar man i sällskap där man nästan känner sig utanför för att man inte dricker ….;P knasig kultur vi lever i!
Hoppas oxå att ångesten minskar…. men det är väl “en del av livet” att man ska känna ångest .. men vissa verkar ju klara det bättre än andra o hörde en gång att “det handlar inte så mycket om HUR MAN HAR det, som HUR MAN TARdet” …ligger ngt i det …:P
Ha d gott