Du var så söt där du satt i din fåtölj
log och skrattade och var bara ljuv
Jag satt längre bort och ville få dig att komma närmare
det fanns en plats ledig intill mig, men inte hos dig
Sedan trodde jag du skulle gå din väg,
men till min lycka stannade du kvar
Du kom lite närmare vårt bord
men inte tillräckligt nära för mig
Du kanske märkte att jag såg på dig hela tiden i smyg
men visste inte hur det bara skulle bli vi två
Ett förslag om nattlig mat blev ditt fall
jag fick rå om dig själv för en stund
På tomma gator genom vår stad vi gick tillsammans
ville inget annat än att ta din hand eller hålla om dig
En hamburgare på södra Bergets topp och tiden stod still
var inte alls hungrig och det var så mycket jag ville säga
Men du var så vacker i nattens svaga sken
att inte ens jag fick fram ett ord
Inte ens en kram och tack för kvällen var nåt du fick
utan det var man tvungen att messa till dig
Du var orolig att nån vi kände oss två skulle se
medan jag ville bara ropa att här har ni en lycklig kille
Läs även andra bloggares åsikter om dikt, bra, kärlek, anonym
This post was submitted by Mulna dagar.

October 5th, 2009 at 12:54
Va fint du skriver!!