Hej världen
Så det är alltså här man bloggar anonymt.
Har egentligen redan en blogg. Fast det är en blogg utan tankar. En blogg med bara ord. Ord som flyter ihop med varandra och som inte riktigt har någon betydelse. Det är aldrig på riktigt.
Här kanske jag kan närma mig själv på ett annat sätt. En plats där ingen som vet vem jag är läser. Det är befriande.
Men vem är jag? Jag vet inte. Just nu känner jag mig väldigt ensam. Och vilsen. Jag känner mig så otrygg i den här stora världen. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Låter som världens vanligaste tonårsdilemma men det är väl precis vad det är.. antar jag.
Jag tänkte tänkte placera ett utdrag ur min dagbok här, som jag skrev för väldigt länge sen. Det är väldigt mycket mina känslor. Och tankarna hamnar på rätt plats. Det är så här jag känner. Mörkt, deppigt. Inget leende på läpparna.
Utdrag ur min dagbok:
Att dagdrömma är det bästa jag vet. Låta fantasin skena iväg och ta mig på nya äventyr.
Det trista med drömmar är att dom nästan aldrig går i uppfyllelse. Mina drömmar, är i vilket fall som helst, inte verklighetstrogna.
Det är därför jag ofta drömmer om att komma bort från allt. Jag springer. Låter inte verkligheten hinna ifatt. Bort, bort från allt. Jag hamnar i en helt annan värld. Jag blir en annan människa, blir förälskad, älskas, hyllas, skrattar. Jag mår bra. Bättre en bra. Jag är förundransvärt lycklig.
När jag sedan vaknar upp sticker det lite i bröstet. Det är så långt borta. Och snuddar man det hela, leker man med tanken, försvinner det längre bort. Och sedan är det alldeles mörkt
Mitt första inlägg. Och det blev väldigt djupt, he-he. Får väl skylla på höstmörkret. Eller nåt.
Kram på dig om det nu är någon där ute som läser. Hejdå~~
(Inga röster än)
Loading ...Etiketter: höstmörker