Anonym blogg

Jag har en tendens att träffa killar på krogen. Det blir ofta så eftersom jag letar som en galning, och jag väljer vad jag vill ha. Jag sitter inte och väntar på att någon ska hitta mig, jag tar för mig och snackar med de som jag tycker ser ”trevliga” ut. Nu har jag träffat en kille ett par gånger, på fredagar, vi kan kalla honom ”fredagskillen”. Han har bjudit ut mig på dejt och han har även frågat om jag vill komma hem till honom för att kolla på film. Problemet är att han är jättetrevlig, ser bra ut och verkar vara en bra kille, MEN jag försöker bara finna fel med honom. Jag är så fruktansvärt kritisk. Jag skäms. Jag kan tänka saker som ”Men har han inte litet huvud? Näsan är liten i alla fall..”. Men egentligen är jag inte så utseendefixerad, det känns så löjligt. ”Hans jeans är lite väl tighta, hoppas att han har snygga byxor nästa gång vi träffas..”. Jag tycker att jag är roligare, och mer spännande. Jag gillar att flirta med honom, men vill inte att han ska bli kär i mig. Jag tror bara att jag vill ha lite roligt och inte gå händelserna i förväg. Mitt självförtroende skulle behöva få sig en törn tror jag. Eller så är jag helt enkelt inte redo för att träffa någon…

This post was submitted by wordup.

Hmmm…
Killen är underbar, och han vet om det (i detta fallet negativt). Han gör allt rätt, säger allt du vill höra. Är äckligt ärlig om allt.

Jag har sagt från början att jag vill hålla det enkelt, alltså bara sex. Men tjej som jag är så har jag börjar tycka om honom. Han säger att han tycker om mig m.m. Men allt han säger känns som han säger till varenda brud han har.

Har i vanliga fall ganska bra självförtroende, men nu absolut inte. Så ska jag strunta i honom?

Är han något man ska ha för att det verkar omöjligt? Ska jag skippa honom? En gång Player alltid player visst? TACKSAM för svar.

-Lilla Jag

Jag måste bara få av mig mina känslor & tankar, för jag vet inte vem jag ska prata med.okej..för ett år sen så var jag kär i en kille som jag var ihop med i en vecka. Sen gjorde vi slut, men vi fortsatte sms:a & så. Sen så i augusti när jag var på semester så skickade jag ett sms till min kompis och frågade vad hon gjorde. Och så sa hon att hon hade blivit tillsammans med mitt ex. Som jag fortfarande hade käsnlor för + att hon visste det också! jag blev så jävla ledsen och besviken. Men efter jag kom hem från min semester så började jag vara med henne ändå. Och hon pratar jämt om honom när vi är tsm & så sms:ar hon honom JÄMT! Jag blir helt jävla tokig! Och jag har sagt till henne att det inte är okej att hon sms:ar hela tiden eller att hon väljer honom före mig. Men hon fattar inte. Det kommer in i ena örat & ut genom det andra. Nu så är jag aldrig med henne. Jag är aldrig med nån på fritiden. I skolan har jag vänner att vara med. Jag känner mig så jävla ensam, sitter alltid hemma på helgerna. Jag orkar inte mer, jag är fan snart 15 år! Jag vet inte vad jag ska göra. Funderar på att gå till skolkuratorn och prata, men vet inte om jag vågar. I skolan är jag mest med killgäng i klassen.
Hur ska jag göra?