Varför pratar vi kvinnor och män inte samma språk…
Varför förstår vi inte varann utan att vara övertydliga? Och även om vi är det, så blir det missförstånd för det beror på HUR man säger saker oxå. Nu har jag hört så mycket av alla väninnor och allt annat folk genom hela mitt liv, så man kan ju nästan spricka!!! ”- Jo jag är lycklig” säger folk eller så läser man om det nånstans. Ja jag vet att alla såna relationer som ska verka vara så lyckliga kanske inte är det egentligen? Det brukar man ju läsa om oxå när det gått ett tag. Jaja men mer verkliga relationer då, så skrapar man på lite på ytan, eller lyssnar på nån som fått i sig lite alkohol, så är det ett eller annat problem som grumlar lyckan, eller alltid något som någon stör sig på (jodå även jag) och så grubblar man och funderar. Hm, jaså ja den personen har samma problem som den personen, eller som mig! Varför är det i stort sett liknande problem man får höra från väninnor och annat kvinnligt folk, trösten är att ja vaddå? Saknas en kommunikations-gen eller vad sjutton är det frågan om?
Ska det vara så omöjligt att finna en lycklig relation, ärligt till 100%!? Är det någon smart person som ärligt talat efter 1 års relation, fortfarande kan säga att ”ja, allt är helt perfekt! Jag eller vi är verkligen ärligt 100% lycklig???” Det känns ju nästan som om en sån relation är en myt… en saga… en sån relation finns inte!!! En rosa fantasibubbla! Eller? Eller är det så att man inte får vara så djup nu för tiden? Att man ska vara lite ytlig eller korkad och inte tänka så mycket? Kanske det bara är dom som inte orkar eller kan tänka så djupt som är lyckliga? Hehehe menar inget illa med det nu, allt kanske bara är som en stor rosa fantasi med en 100% perfekt relation. Ingen som krånglar med vardagliga saker och hjälps åt så gott det går och slipper tjafsa om saker som vem ska städa, tvätta, diska, laga mat och handla plus eventuellt intimt krångel… nej älskling inte ikväll, jag har ont i huvet, är för trött, är för stressad, har för mycket i huvet etc vi kan väl mysa nån annan dag? Vilket datum är det?
Trogen eller otrogen, varför ska det vara så svårt… när man är singel upplever och ser man mycket galet därute i stora vida världen! Men där tror jag äntligen kvinnor och män talar samma språk. Alla är lika på den fronten. Hallådär varför duger det inte med det ni har valt en gång? Det verkar vara en ständig jakt på nya lekkamrater i någon slags form, även om folk inte hamnar isäng då, men folk verkar vara helt hopplösa på att sätta gränser numera. ”Nej jag är inte otrogen!” Äsch nu har du missförstått allt, det där är bara en vän, kollega etc säger folk till mig men jag tycker kanske att de kört över gränsen för länge sent när de sitter där i varandras knä och surrar eller dansar tätt tätt på dansgolvet eller skickar sina söta mejl, sms etc. Gränsen är hårfin på detta område, otrogen eller inte? Människor jagar iaf efter nån form av uppmärksamhet och bekräftelse från andra, vare sig ni får för lite, lagom eller mycket uppmärksamhet och bekräftelse både psykisk och fysisk därhemma?
När är ni nöjda egentligen, och när är nog verkligen nog? Vad är lycka? Drömmer om att få höra om prinsen och prinsessan som lever lyckliga i det rosa slottet utan att vara otrogna någon gång tills döden skiljer dom åt. Inget krångel bara romantik! Finns dom år 2009? Eller är de bara en dröm?
Läs även andra bloggares åsikter om män är från mars kvinnor är från venus, män, kvinnor
This post was submitted by Lady AnonymousAgent.