Anonym blogg

Jag lider av fruktansvärda önskningar att få dö. Vet att det är fel, inte snällt mot familj osv. Men jag kan inte bli av med tankarna. Liksom längtar efter att få slippa allting. Har konstant ångest och får skuldkänslor för allt. Tar för mycket ansvar. Kroppen har svarat med utmattningssyndrom. Jag orkar inte mer. Har inga krafter. Har försökt prata med professionella, men de får panik och vill få en inlagd. Har försökt prata med en person i min närhet, närmare bestämt i går, men han mådde så dåligt efteråt att jag inte klarar av att nämna det här igen för någon, någonsin. Vill aldrig få nån annan att må dåligt på grund av att jag gör det! Det var det sista jag ville. Så, N, om du någonsin läser detta och bara får den minsta känsla av att det kan handla om dig: Förlåt! Förlåt för att jag berättade något som borde stanna inom mig.

Vet bara inte vart jag ska vända mig längre. Provat allt utom just att avsluta det hela en gång för alla. Längtar så mycket, men känner ändå sån skuld.

Finns det någon som känner igen sig och har lyckats ta sig ur sånt när man har mått dåligt hela livet och det inte bara är en kortare fas? Eller finns inge sådana kvar för att vi alla har gett upp?

Kram på er

Nu var det ca 13 år sedan du lämnade mig… Lämnade mig och min sk ”mamma”. Jag har alltid tagit på mig skulden för det som hände, men folk förstår inte det… alla skyller på min morsa, hon har gjort mycket dumt och idiotiskt… Men det var inte hennes fel att min pappa tog livet av sig, det är mitt fel, det kan jag iaf erkänna. Men jag känner inte äns dig pappa, hatar jag dig eller älskar jag dig?

This post was submitted by TryToBe.

ibland önskar jag att jag bara kunde dö en naturlig död, så att ingen kunde klandra mig över självmord och att slippa livet hade vart skönt för tillfället.

Jag skulle aldrig ta självmord, men om livet kunde planera en naturlig död när allt nystas upp så hade det inte vart så dumt…

fredagen blev ett jävla helvete, misstänker att jag aldrig mått sämre :S det gick från det ena till det andra o det slutade med att jag proppade i mig massa jävla tabletter med hoppet om att somna och aldrig vakna, men med den jävla oturen som jag har vaknade jag, med magvärk huvudvärk o kräkningar ! lyckades jävligt bra med att ta mitt egna fucking misslyckade liv, seriöst inte ens det lyckas jag med även om ja vill! fifan jag är nog den mest misslyckade personen i hela jävla världen! o det som är mest jobbigt är att ingen fattar, ingen ser att jag mår kasst, alla tror man har det så jävla perfekt för att man har frihet, för att man inte har tider och passa, för att ingen säger till dig vad du ska göra och inte göra, tro mig det inte såå jävla kul när man väl får den jävla friheten, jag hade gärna bytt ut mitt liv med någon som har en pappa som säger till dig att du inte får träffa killar, som säger till dig vilken tid du ska vara hemma! men nepp inte ens en jävla pappa har man, o vart tog mamma vägen ? det vet man inte heller! syster da? neeh hon skiter i dig helt o hållet! konstigt att jag inte pallar leva mer? konstiggt att jag vill slänga bort ett liv jag knappt har levt? NEJ tycker inte jag, snälla skjut mig! hoppa vågar jag inte, skära i den största blodådran så att jag förblöder nej jag e för feeg! tabletterna var min ända utväg men tillome dom svek mig! JÄVLAR VA MISSLYCKAD MAN ÄR! kom o hugg mig i hjärtat eller på vilket ställe du vill bara jag slipper leva! varför ska massa människor som vill leva dö av dumma anledningar varför kan inte psykopaterna bara döda mig istället? jag vill ju inte leva ändå!

oooh orkar verkligen inte mer!!!

aa it’s like what ever . behövde bara få ut detta eftersom ingen lyssnar!