Anonym blogg

Det hände nåt igår kväll. Allting föll på plats. Ett lugn och en lycka infann sig, bara för att nu ett dygn senare ha ändrats till dåligt samvete för att jag kunnat tro nåt sånt. För det kan väl inte vara så illa att han inte har förmåga att känna empati? Eller kan det det? Allting tyder ju på att det är så.
Han är min far och han har gjort mig så illa. Han lyckades med att ta nåt oförstört och oerhört värdefullt och förvandla det till en vibrerande massa av ångest, ensamhet och en känsla av att inte duga eller att förtjäna hans kärlek.
En människa som levt sitt liv i ständig tvivel på sig själv och vad hon själv känner och står för. Det ständigt dåliga samvetet, klumpen i bröstet och den förlamande, bottenlösa känslan av ensamhet och ångest.

Jag har gjort allt för honom. Allt för att förtjäna hans kärlek, allt för att bli så perfekt som han ville ha mig: -Om jag bara blir lite mer perfekt så kommer nog pappa älska mig.

Jag tog hänsyn till honom och till min, som jag nu förstår, totalt kuvade mor. Läste av vibbar, lindade in mina uttalanden in absurdum och utplånade den starka person jag egentligen var.
Jag vet att jag är stark annars skulle jag inte sitta här 40 år senare, men jag vet också att den sensitiva människa som är jag drog åt sig allt negativt som en svamp!

Detta har lett till tvångsneuros(extremt grav)som efter många år av ständig smärta och önskan att få dö, äntligen är kontrollerbar.
Att leva på ett gungfly av rädsla för allt och samtidigt inte ha en aning om vem man är och vad man står för är en plåga för svår att utstå och överleva. Hade smärtan varit fysisk så hade kroppen gått in chock och stängt av. Man hade blivit medvetslös!
Men jag överlevde. År för år, dag för dag och sekund för sekund i ett helvete som ingen som inte varit där kan förstå. Så här i efterhand är det svårt även för mig. Den psykiska smärtan var så oerhörd att jag borde tagit mitt liv. Jag var dock så tillintetgjord så att alla andra än jag var viktiga: Om jag tar mitt liv så kommer ju mamma och pappa att anklaga sig själva och lida nåt fruktansvärt och det kan jag ju inte låta dem göra!
Så paradoxalt nog var det även pappas förtjänst att jag överlevde. Han hade gjort mig så obetydlig i mina ögon att jag inte gjorde det som var bäst för mig själv.
Idag är jag självklart tacksam för att jag inte tog steget med tabletter eller nåt annat och jag har gått från att överleva från sekund till sekund, till att lära mig att leva och ta vara på glädjeämnena. Detta är dock en svår väg att färdas då jag varit känslomässigt avstängd under större delen av mitt liv. Har heller aldrig lärt mig hur det är att ha roligt, leka och vara glad. Mitt dåliga mående är minTrygghet och det är också är min identitet, men jag håller på att bit för bit hitta mig själv i allt mörker och all osäkerhet.

This post was submitted by druttan.

fredagen blev ett jävla helvete, misstänker att jag aldrig mått sämre :S det gick från det ena till det andra o det slutade med att jag proppade i mig massa jävla tabletter med hoppet om att somna och aldrig vakna, men med den jävla oturen som jag har vaknade jag, med magvärk huvudvärk o kräkningar ! lyckades jävligt bra med att ta mitt egna fucking misslyckade liv, seriöst inte ens det lyckas jag med även om ja vill! fifan jag är nog den mest misslyckade personen i hela jävla världen! o det som är mest jobbigt är att ingen fattar, ingen ser att jag mår kasst, alla tror man har det så jävla perfekt för att man har frihet, för att man inte har tider och passa, för att ingen säger till dig vad du ska göra och inte göra, tro mig det inte såå jävla kul när man väl får den jävla friheten, jag hade gärna bytt ut mitt liv med någon som har en pappa som säger till dig att du inte får träffa killar, som säger till dig vilken tid du ska vara hemma! men nepp inte ens en jävla pappa har man, o vart tog mamma vägen ? det vet man inte heller! syster da? neeh hon skiter i dig helt o hållet! konstigt att jag inte pallar leva mer? konstiggt att jag vill slänga bort ett liv jag knappt har levt? NEJ tycker inte jag, snälla skjut mig! hoppa vågar jag inte, skära i den största blodådran så att jag förblöder nej jag e för feeg! tabletterna var min ända utväg men tillome dom svek mig! JÄVLAR VA MISSLYCKAD MAN ÄR! kom o hugg mig i hjärtat eller på vilket ställe du vill bara jag slipper leva! varför ska massa människor som vill leva dö av dumma anledningar varför kan inte psykopaterna bara döda mig istället? jag vill ju inte leva ändå!

oooh orkar verkligen inte mer!!!

aa it’s like what ever . behövde bara få ut detta eftersom ingen lyssnar!